Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra parker, af Chevalier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro ju kända för den kärlek, hvarmed de hänga fast vi det gamla.
De äro fästade vid gamla vanor, de dväljas gärna bland det
förflutnas minnen och i sina fäders mer eller mindre lyckligt
rekonstruerade miljö, och ändock är det förunderligt hur de låtit
sin stad förändras. Det är väl så, att ett annat af deras
lynnes-drag, nämligen lättrogenheten, tagit öfverhanden öfver de veka,
pietetsfulla känslorna. Vederbörande ha hållit framför dem
för-sköningarnas Fata morgana, och sålunda ha de fått ett flertal af
sina gamla minnesrika palats raserade och ersatta med
arkitektoniska missfoster, några af sina härligast belägna öppna platser
ohjälpligt fördärfvade, men också — det vore orättvist och
otacksamt att påstå något annat — åtskilliga andra väsentligt
förändrade till deras fördel. Den berättigade belåtenheten med de
sistnämnda har kommit mången att svälja förtreten öfver de
förstnämnda, och för de unga generationer, som redan äro under
uppväxt, som allt fortfarande skola komma och som ej kunna
anställa några jämförelser, är t. ex. Helgeandholmens
vandalisering en saga, hvars innebörd de ej fatta, då de ju ej veta livad
platsen kunnat blifva och då de i flere af våra parker och
lustgårdar äga vittnesbörd om, att fäderna i alla fall ej voro utan
vare sig sundt förnuft eller skönhetssinne.
Öfverseendets och tacksamhetens känslor torde sålunda f. n.
vara de, som behärska stockholmarne, när de reflektera öfver sin
stads utseende och gestaltning, och vi kunna knappt göra något
-annat än ena oss med dem, då ju tillståndet kunde vara sämre,
än det är, och då vi jämte åtskilliga missgrepp kunna konstatera
tillvaron af mycket, som är vackert och ästetiskt tillfredsställande.
För den som t. ex. erinrar sig hur Karl XIII:s torg eller
i numera Kungsträdgården på 1860- och 70-talen närmast var att
förlikna med en öken, hvari de tvänne sidoalléerna bildade de
enda men skäligen trista oaserna, erbjuder anblicken af det
nutida, med vackra buskager och blomstergrupper smyckade
promenadfältet nästan oblandad glädje. Vi ha fått vänja oss vid vår
nuvarande dynastis adoptivfader och hans med måhända
omedveten ironi tillkomna omgifning af lejon som en af hållpunkterna
för ögat och vid den allt för lågt stående hjältekonungen med
hans krukor som en annan, och vi måste väl med resignation
Boken om Stockholm. 64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
