Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra utvärdshus, af Satyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
män, att de funnit samma källåder, kring hvilken i forna tider
de mörke blotmän samlats.
Brunnen kom verkligen också i rop, och de kungliga och
Stockholms fina värld strömmade dit för att dricka af det
märkliga vattnet samt vidare förfriska sig i societetshuset och värdshuset.
Först på 1820- och 1830-talen blef dock Djurgårdsbrunn
riktigt fint. I societetshuset på balerna hos Torngren, som från
hökare arbetat sig upp till en mycket fin karl och för resten är
utförligt skildrad af August Blanche, roade sig gräddan af
Stockholms aristokrati på det tappraste. Härom kväder Orvar Odd i
»Grefvinnan Gruffakin» följande rader, förut äfven citerade af
Claes Lundin:
Och Djurgårdsbrunn var verkligen ett »bad»
— för att här tala riktigt europeiskt —
ett bad af »fashion», nästan pyreneiskt.
Det spelade en roll i fina världen,
det var om somrarne ett paradis,
där adelns grädda skötte sin kurtis,
epokens lejon på ett nobelt vis
sitt offer brakte åt den högre flärden
och åt den goda tonen från Paris
samt smakfullt ruinerade sin kassa
och sin kredit, allt som det kunde passa.
Djurgårdsbrunn är numera ingalunda något centrum för
Stockholms fashionabla lif, det är endast en populär, traditionell
sommarrestaurant med en viss gammaldags gemytlighet och
hem-treflighet öfver sig. De egentliga modärniseringar, som
förekommit, äro verkställda af senare årens innehafvare, hr Carl
Lindqvist, hvilken bland annat våren 1897 lät bygga den långa
glasverandan åt viken.
Största rusningen till värdshuset är naturligtvis efter
1-maj-demonstrationen och kapplöpningarne å Lindarängen, men eljes
kan man äfven under vanliga vackra sommardagar få se platsen
framför värdshuset fullsatt med rader af droskor och hyrvagnar,
hvilkas kuskar gladeligen förfriska sig i solskenet med sin sup
och sin smörgås, ty det är en dygd hos stockholmarne att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
