Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ministrarne, af Johan Lybäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
råden i främsta rummet sysselsätta sig och som ganska onödigt
taga konseljens tid i anspråk. Förslag ha icke heller saknats om
att upprätta en särskild besvärsdomstol för deras afgörande.
Öfverläggningarna inom konseljen sluta under normala
förhållanden vid två- h tretiden. Men under det trägna arbetet med
statsverkspropositionens uppställande till den stundande riksdagen
eller då viktigare propositioner skola öfverlämnas till riksdagen
eller då konungen varit frånvarande länge från hufvudstaden
eller då årets sista konselj hålles, kan det hända, att
öfverläggningarna draga ut till både fyra och fem på eftermiddagen. Då
intages en lättare lunch i en mindre salong innanför
konselj-rummet. Denna salong är praktfullare hållen. Taket är försedt
med målningar och gipsorneringar — stora kvinnofigurer — och
gobelinerna skänka betraktaren scener ur myten om Amor och
Psyche. Och liksom till en komplettering af den antika
kärlekssagan har man uppstält ett mindre skulpturverk — Venus i
liggande ställning med den vingade kärleksguden gungande på
hennes ena knä.
Midt uppe i denna slottsprakt stå fyra ovanligt enkla
upp-slagsbord och det är på dessa lunchen intages. Därunder plägar
man för en stund slå regeringsbekymren ur hågen och konversera
om dagens händelser. Då majestätet är på sitt solskenslynne —
och detta händer icke sällan — är skämtet ingalunda en
främmande gäst i den höga församlingen. Sägnen har därom
åtskilligt att förtälja.
Under den tid statsminister Themptander med kraftig och
skicklig hand skötte statsrodret, var en af de populäraste och
mest dugande generalerna, nu afliden, krigsminister. Denne
föraktade icke en god bägare och malicen påstod, att han en gång
af en grön poliskonstapel intogs på Klara vaktkontor, där
åtskilliga lustiga förvecklingar förekommo, innan poliskommissarien
anlände och till sin häpnad igenkände statsrådet.
Vid en statsrådslunch på slottet en tid efteråt utbrast
konungen skämtsamt:
— Nå, jag har fått höra talas om att ett af mina statsråd
råkat i polisens klor. Kan det vara sant?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
