Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vintersport, af W. Torsslow - Skridskoåkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var länge — länge sedan, många tusen år — då den
förste skridskoåkaren på sina »isläggar» — skridskor af
ben — med tillhjälp af sin ispik ilade fram öfver
spegelklara isar. — Och ville han åka en aftonstund, fick han nöja
sig med stjärnornas ljus och månens — när så denna jordens
drabant behagade visa sitt anlete. Denna sistnämnde belysning
var ju ingenting att klaga på, men tänk, om samme
skridskolöpare helt hastigt blefve med hjälp af några lyckans eller —
olyckans galoscher förflyttad till någon af våra nu med strålande
elektriskt ljus upplysta skridskobanor. Hörde han så musiken,
såg stålskridskorna blänka, såg unga rödkindade mör och eleganta
svenner med sirliga och mjuka rörelser sväfva öfver isen, nog
föll han på sina med djurhud beklädda knän och trodde sig
åtminstone vara i någon af himmelrikets förgårdar. —
Ja, tiderna förändras. Det är ju icke stort mer än 12 ä 15
år sedan Stockholm vid inre Nybroviken hade sin egentligen
enda skridskobana. Och äfven då fick man nöja sig med
månens och stjärnornas ljus med tillägg möjligen af skenet från
kringliggande få gaslyktor, ty »bankarlarnes» lyktor hunno
knappast till att lysa upp fotens längd, då skridskorna skulle
spännas på.
Upprinnelsen till våra numera så utmärkta skridskobanor
härleder sig från bildandet af Stockholms Allmänna skridskoklubb,
hvilken genast af Nybroviken gjorde en enda stor bana, hvilken
alltid sedan dess, så vidt väderleken icke lagt oöfverstigliga
hinder i vägen, hållits i ett utmärkt skick, och torde få länder hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
