Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Manilla döfstumskola, af K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»En metod, som icke sällan förväxlas med teckenmetoden,
är skrifmetoden. Denna metod skiljer sig emellertid från
teckenmetoden därutinnan, att den döfstumme genom densamma utan
tillhjälp af åtbörder införes i vårt vanliga språk. Detta sker
hufvudsakligen i skriftens vanliga form. För att utgöra en
be-höflig stödjepunkt för minnet äfvensom för att befordra
snabbheten såväl vid själfva undervisningen som vid det inbördes
umgänget, använder man vid denna metod, jämte den vanliga
skriften ett vigare sätt för bokstäfvernas formande än det allmänt
brukliga, nämligen det s. k. handalfabetet. Detta handalfabet
är emellertid icke att förväxla med de tecken eller åtbörder, som
vid teckenmetoden äro omtalade. Genom handalfabet kan den
döfstumme med samma noggrannhet som med tal eller vanlig
skrift framställa hvarje ord, han tänker. Dess olägenhet består
naturligtvis däri, att den döfstumme genom detsamma icke kan
meddela sig med människor i allmänhet; men lättlärdt, som det
är, låter det sig godt användas såsom meddelelsemedel mellan
den döfstumme och hans närmaste omgifning.
Såsom ett högsta mål för döfstumundervisningen står den
döfstummes införande i språket genom talmetoden, då ju talet
är det förnämsta meddelelsemedlet människor emellan. Man får
dock, vid sträfvandet att lära den döfstumme tala, icke
förbise de för en hvar uppenbara svårigheter, som härför möta.
Då det vid skrifmetoden var från handens och fingrarnes
rörelser, som den döfstumme hade att uppfatta språket, då
detsamma ej framträder genom vanlig skrift, är det här från
de hastigt försvinnande linjer, den talandes läppar bilda vid
ordets utsägande, som den döfstummes öga, understödt af ett
instinktmässigt uppfattande af den talandes ansiktsuttryck, har att
utleta det sagda ordet. När därefter den döfstumme själf skall
låta sina talorgan verka för att frambringa talet, lämnar hans
öra ej någon vägledning om huru det af honom själf uttalade
ordet ljuder. Genom synen och i vissa fall med tillhjälp af
känseln, har lärjungen först att utleta, huruledes lärarens läppar och
halsmuskler samverka för att i det ohörda ordet beteckna ett
visst föremål. Ledd af sin känsel skall lärjungen sedermera
ställa sina egna talorgan i alldeles samma ställning för att själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
