Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kongl. Blindinstitutet vid Tomteboda. En bild från de blindas värld, af John Sundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessutom kan den blinde på en linierad tafla eller förmedels
on s. k. »skjutare» eller lös skifva på linieradt papper ganska
väl själf framställa punktbokstäfverna, under det att det är för
honom nästan omöjligt att skriftligt uttrycka sig genom
skrif-•eller tryckbokstäfver. Så blef genom punktsystemet ändtligen det
stora problemet löst att undervisa till och med de minst
begåf-vade blinda i skrifning.
Då punkterna äfven kunna pressas i en matritz, är det lätt
&tt på elektrotypisk väg framställa plattor, som för
tryckmaskiner äro lämpliga, hvarigenom boktrycket för blinda betydligt
förenklas och göres billigare.
Siffror och interpunktionstecken angifvas också genom en
bestämd punktanordning.
Blindundervisningens glanspunkt bildar obestridligen
musikundervisningen. Tonernas gudomliga makt kan på ingen göra
ett större intryck än på dem, hvilka aldrig kunna skåda
naturens evigt sköna under och den framställande konstens härliga
bilder. Dubbelt skönare klingar Fru Musika i deras öra, likasom
också detta fint besträngade öra dubbelt gällt hör hvarje
missljudande ton.
Särskildt är det två instrument, som äro liksom skapade för
de blinda: klaveret och orgeln. De fasta tonerna underlätta för
dem studiet, och de mäktiga, mångstämmiga ackorden behaga
dem bättre än de öfriga instrumentens, i all synnerhet
horninstrumentens merendels monotona toner.
Den blinde är universums fånge; han lefver i ett mörkt
fängelse.
Solens upp- och nedgång, de hastigt ilande skyarne öfver
det blånande fästet, stjärnhimmelen, det evigt rörliga hafvets
storslagenhet och de evigt hvilande bergens lugna majestät, det
blomstersmyckade fältet, den i grön eller safirblå ensamhet
skimrande skogssjön, omväxlingen af blånande kullar och grönskande
-dalar . . . allt detta kan han aldrig såsom den döfstumme skåda, . . .
allt detta talar till vår själ i ett annat språk, än luftens, fältets
och skogens stämmor.
Han kan höra åskans dån, vågens brus, insekternas
surrande, fågelns sång, men allt detta står långt tillbaka efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
