Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krigsskolorna och armén, af John Sundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunnat beräknas, äro nu nästan samtliga de gamla kasernerna
slopade och nya, tidsenliga etablissement uppförda.
Synnerligt vackra och ståtliga te sig Fotgardesregementenas
kaserner med fasader mot Linnégatan samt Lifgardets till häst
kavallerietablissement.
Den militära uppfostran är en ingalunda oviktig faktor i ett
folks utveckling.
Armén skapar män, som känna och lära sig använda sin
egen kraft, i sedligt så väl som i kroppsligt hänseende.
Den som har iakttagit, huru den s. k. bondbeväringen, oftast
klumpig och o vig, långsam och tafatt i sätt och rörelser, efter
ankomsten till lägerplatsen så småningom förändrar sig för att
vid slutet af sin beväringstid såsom raska själfmedvetna och
därför också företagsamma unge män återvända till den stilla
hem-byggden, han kan beträffande värdet af den militära uppfostran
åtminstone i denna riktning icke gärna stanna i tvifvel.
»Mens sana in corpore sano.» Med kroppens likformiga och
grundliga uppfostran går tankens utveckling hand i hand. Det
är redan en mycket stor fördel, att hvarje ung man en gång är
tvungen att tillbringa en tid i annan omgifning. Synkretsen
vidgas, åskådningarne blifva helt andra, trånghjärtade fördomar
nötas hastigare bort, när man sett om också endast litet mer af
världen än där hemma, där man allt jämt varit utsatt för samma
inflytanden. Och för tusenden är ju den i arméen tillbragta
tiden den enda, under hvilken de undanryckts den trånga
verkningskrets, i hvilken födelsen ställt dem.
Tusenden lära sig först under sin militära tjänstetid och
endast under den punktlighet och ordningssinne, . . . egenskaper, som
senare i lifvet äro af det högsta värde.
Svenskarne liksom den svenska armén har stolta anor, och
vår blågula fana har burits högt i de ideella intressenas, de fria
idéernas tjänst.
Oförvanskligt i häfdernas blad strålar namnet Gustaf II
Adolf, som skyndade sina förtryckta trosbröder i Tyskland till
hjälp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
