Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om våra banker och pengar. Studie af Axel Kerfve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att dess prägel ej med visshet kan skönjas och bestämmas. I
andra fall gäller femkronan ej längre lagligt, när den förlorat
mer än 0,6 proc. af sin vikt. De två större guldmynten behöfva
icke mottagas som likvid, när de förlorat mer än 0,2 proc.
Af senast anförda bestämmelser — hvilka naturligtvis i den
allmänna handeln och vandeln ej så kategoriskt följas som lag
kraftgifva — kan man dock sluta till, att guldmynten måste
blifva ett rätt sällsynt likvidationsmedel man och man emellan.
Silfvermynt och sedlar bli mest synliga — för att nu icke
nämna våra s. k. kopparmynt. Skiljemyntens metallvärde
understiger dock deras präglingsvärde på grund af att man därigenom
velat undvika för stora och tunga sådana mynt såsom t. ex. gamla
tiders väldiga mynttecken, hvilka nödvändiggjorde, att man
många gånger måste bruka häst och vagn för att frakta en
jämförelsevis liten summa. Som sagdt, behöfva dessa ej heller
mottagas i större belopp än som ofvan nämnts och efter lag är
stadgadt, såvida det ej gäller betalning till statens kassor.
Denna lag torde emellertid vara mindre allmänt bekant, ej
ens af vederbörande, och detta har gifvit upphof till många
kuriösa betalningshistorier, som aldrig lpinnat hafva verkligheten
för sig, om man vetat, hur mycket koppar man t. ex. behöft
mottaga som likvid.
Den barske postmästaren däremot var näppeligen i sin rätt,
när han ej ville mottaga likvid i ettöringar för ett, som det
berättas, rätt stort köp af frimärken. Och den handlande, som
därför ville näpsa honom, hade alltså ej behöft besvära sig
med att härför tvinga sin vilja igenom på så sätt, att han lät
sin dräng stå i posten en hel dag för att af denne med
lagförhållandena tydligen obekante posttjänsteman tillhandla sig
frimärken på så vis, att han köpte dessa ett och ett! . . . Här var det
nämligen affär med ett statens verk . . . Hela historien torde för
öfrigt höra till fantasiens värld.
Utom ofvan nämnda ^&£-skäl finnes det äfven en annan
orsak, som spelat in med en afsevärd faktor för att
skiljemynten — speciellt af silfver — ej innehålla sitt präglingsvärde.
Man har nämligen därmed velat undvika en nedsmältning för
metallens tillgodogörande, hvilket i gamla tider verkligen ägde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
