Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Stockholms författare, af Sigurd P. Sigurdh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut till de trakter, där de kämpat och där minnet om deras
hjälte-dater evigt lefver?
Bära icke Carl Snoilskys sonetter vittne om ett hjärtas
längtan till ett städse älskadt fosterland och har han icke i
glädjen öfver att åter få trampa dess mark, gifvit oss sina
»Svenska bilder» — ett värdigt motstycke till Fänrik Ståls
sägner?
Och slutligen ha icke motiven till Per Hallströms »Vilsna
fåglar» och »Bianca Capello», till flera af Daniel Fallströms
dikter och till Henning Bergers »Därute» runnit upp i främmande
land, men tagit form och gestalt med tanken på Sverige och
svenskt tungomål?
Öfver hvarje författare och författarinna ligger något säreget,
individuelt, något som sätter sin prägel på och kan spåras i
hvarje deras arbete. Och är det att undra öfver? Ser icke hvarje
författare eller författarinna på lifvet och dess företeelser med
en särskild blick, så, som ingen annan ser, men med en blick,
med hvilken man kan lära sig att se och hvarigenom just därför
andra och nya vidder öppnas en? Hur har icke Oscar Levertin
lärt oss förstå och uppfatta »tjusarkonungen» Gustaf III:s
tide-hvarf med dess knäbyxor, stångpiskor och högklackade skor, på
samma gång han låtit oss genom sina dikter blicka in i ett fint
kännande hjärtas rent af subtila själslif? Och för att skänka
rättvisa åt en såsom kritiker mycket förkättrad man,
sekreteraren i den såsom föråldrad — om med rätt eller orätt skall här
vara osagdt — betecknade svenska akademien C. D. af Wirsén,
har ej han skänkt oss dikter, hvilka tydligt bära skaldegnistans
märke ?
Hvarje författare dröjer sig gärna kvar vid ett ämne, som
han behandlar med större förkärlek än något annat. Om detta
icke gäller så mycket om de méra bemärkte — undantag gifvas
dock — gäller det i desto högre grad om de yngre, om dem,
som fastän de redan hunnit skaffa sig ett namn, dock alltjämt
sträfva till det hägrande målet, största möjliga ryktbarhet.
Så har Gustaf af Geijerstam, sedan lång tid tillbaka en af
våra främste och mest — synnerligast af dampubliken — läste
författare, med förkärlek utvalt hemmet och familjelifvet till före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
