Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De dödas städer, af Satyr - Kungsholms kyrkogård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minnesstenar. Vi nämna några namn: hofrättsrådet Conrad
Rohman, f. 1793, f 1859; A. H. Löfman, f. 1831, f 1858;
komministern J. O. Remmer, f. 1811, f 1858; fabrikör P. E.
Lönngrens efterlämnade maka Chr. Lov. Bennet och sonen fabrikör
Axel Lönngren, f. 1815, f 1851; med. lic. Anders Gustaf
Lundberg, f. 1827, f 1855.
I nordöstra hörnet alldeles invid muren står en större
granitvård, som inom cirkeln af en orm, som biter sig i stjärten, bär
med gyllne bokstäfver inskriptionen v. Döbeln och på baksidan
data och årtalen: 11 juli 1827, 23 aug. 1844, 4 okt. 1848, 13
aug. 1860.
En af de största grafvarna på kyrkogården är en murad
med öfverbyggnad på hvars norra sida läses: »Tillhörer
Handelsmannen Hans Leuman, hans hustru och arfvingar». I vinklarna
mellan kyrkans murar åt söder stå de vackra vårdarna åt pastor
Fuchs, f 1848, och åt hans efterträdare, fältprosten Gravallius.
Vid norra muren strax intill dess östra port ser man bland
andra den med järnstaket kringgärdade ljusröda minnesstenen
åt krigsrådet, grefve Gustaf Snoilsky, f. 1752, f 1818 och hans
maka, f. Psilandersköld.
Djen största vården sydost om templet är rest öfver
hofrättsrådet Carl Estenberg, f. 1728, f 1815, hans barn, barnbarn och
barnbarnsbarn och den största i sydväst åt en B. C. Klein, f
1863. På sluttningen nedanför denna ligger en hel del mer eller
mindre brokiga minnesmärken kringströdda, men intet frapperar
särdeles ögat, och intet namn, som kan väcka minnen hos någon
större allmänhet läses därpå.
Ganska intressefattigt är således detta graffält på salig
fabrikanten och handlanden Slorffs forna tomt och det gamla
Kvarnberget, gyttjig och mer otrafikabel än andra kyrkogårdar
är den om våren och hösten, och vintern gör alla dess branta
gångar till flitigt använda kälkbackar, men sommarens lummiga
kastanjer försona mycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
