Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Afslutningsfesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans verk likväl, som här i dag vi fira,
Århundraden med vördnad gått förbi,
Och nya slägten nya kransar vira
En dag, så varmt, så kärleksfullt som vi,
Deråt, med himlens eternell uti.
På blodigt fält ej blef hans lager skuren,
Bland vapenbraket och med svärdets slag;
Till strid mot mörkret ses hans fana buren,
Med ljus, ej stål han skrifver verlden lag,
Och töcknet viker för den nya dag.
Hvad forskarn tänker eller skalden anar
Hvad varmt han känner eller pröfvar kallt,
Hvad ögat, halft beslöjadt, ännu spanar,
Får hif, får kraft, får form och ta’r gestalt
Vid detta skaparvarde öfverallt.
Hans värf var fridens, men det blef ock stridens:
Hvad rätt, hvad sant är, pröfvas endast så,
Och mycket är det, som kan kallas tidens
Och dör med den, men mera dock ändå,
Som ej bryts om, ej ut, som skall bestå.
Hur än hvar tid med egen storhet skryter
Och ser med sjelfbehag det mål, den nått,
Och huru än dess yttre form sig byter,
Den hvilar ytterst dock på tid, som gått,
Förräntar kapitalet, som den fått.
Och I, som särskildt fått att arfvet vårda
Från Gutenberg, vi glömma icke er,
Som bragt till mognad under mödor hårda
Och till den höga ståndpunkt, nu sig ter,
Hans tanke och hans verk allt mer och mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
