- Project Runeberg -  Boktryckarekonstens i Sverige fyrahundraårsfest i Stockholm 1-10 juli 1883 /
46

(1885) [MARC] - Tema: Printing and typography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Efterskörd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och allt högre stiger ljuset, och det följes öfver allt,

Der det majestätiskt framgår, af en ung och blid gestalt,
Af en sköldmö, hvilken strider 1i dess led, fast utan svärd,
Men som ändå vinner segrar, som ha skapat om en verld.

Barn af nya tiders vårar, kom hon ock till oss för att
Skingra mången dyster skuggbild, född af medeltidens natt,
Och hon helsas kärt af alla, och med facklan i sin hand
Visar vandraren hon vägen, der den villsam är ibland.

Men hvem är väl den gestalten? Har du känt igen dess drag?
O, det är den konst, hvars upptäckt firad blir af oss i dag,
Och vår fest i nordens sommar, det är ljusets segerfest,

Och vid denna är det hon, som sitter högst, som hedersgäst.

Månget jetteartadt under föddes väl i våra dar,

Men ej något dock bland dessa hennes glans fördunklat har,
Ty det kall, som gifvits henne, högre än hvart timligt är,
Det är hon, som tankens skatter på sin färd kring jorden bär.

Sedan sekler re’n han slumrar i sin graf, den mannen, som
Uppfann denna konst, som sedan har förbättrats småningom,
Men hans minne likväl lefver, och hans gerning pris skall få,
Hvilka storverk, tid, som stundar, än i skötet bära må.

Allt förbleknar, marmorn vittrar, ergen snålt på kopparn tär,
Men den stoden, han sig reste, deremot ovansklig är;

På hvar rad, hvar tryckt, du läser, strålande hans runa står,
Nämn mig någon bragd, hvars minne så till efterverlden går! —

Men till Honom 1 det höga, Han, som sade »varde ljus!»
Går från oss, Hans barn, som famla här en stund i jordens grus,
Upp en suck, att Honom tacka för hvar solglimt, som Han sändt
Till vår ledning, för hvar stjerna, Han oss tänder och har tändt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:16:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/boktrfest/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free