Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Senare Delen] - Om Orthographien eller Rättskrifnings-konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
publicus, oratorius, panegyricus). Upplandsbonden
säger: jänn för en; wodd för wed; lika för likwäl
&c. i umgänget säger man: bol, ol, mäj, däj, go
mårån, trast, åpp, dåm, dä, dähär, mä, we,
te, å eller åg, åw, ä, &c. i stället för bord, ord,
mig, dig, god morgon, straxt, upp, dem, det,
detta, med, wid, till, och eller ock, af, är, o.
s. w. man säger der: anna för annat; älska för
älskat; mycke för mycket; kunna för kunnat;
skrifwi för skrifwit; taji för tagit; staji för stått;
torpe för torpet; huse för huset; knaft, döft, köft,
taft för knapt, döpt, köpt, tapt: stolana, gålana,
böckren, sakrena, handan för stolarna,
gårdarna, böckerna, sakerna, handen &c. luft för
lukt; gräfwa för grafwa; fräga för fråga; frästa för
fresta; läta för låta. I Nominativus säger man:
den goda Herren, den stora mannen, i stället för
den gode Herren, den store mannen; wägner
för wagnar; lågat för legat; gångor för
gånger: stöflor för stöflar; swanor, pennor för swaner,
pennar; måste för måtte; måtte för måste och si för
se. Det blifwer således derwid, att den Uppländska talarten
ej kan kallas den enda rätta talarten i modersmålet,
hwarefter skrifsättet bör inrättas. Ett rätt tal
kallar man det, som antingen brukas utan förändring af
alla, som tala språket, såsom sitt modersmål, eller
grundar sig på den allmänna talarten; och för allmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
