Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intellektualisme og revolutionisme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Intellektualisme og revolutionisme.
I sin «Petit catéchisme» stiller Peter Krapot
km det spørsmaal: «Hvori bestaar den franske revolu
tions største daad?» Og han svarer: «I konventets dekret
av 10. mai 1793, hvorved dyrkelsen av fornuften
blev etablert».
Vi har set, hvorledes bolsjevismens revolutionære
magtpolitik hænger sammen med en viss form av rati
onalisme eller fornuftdyrkelse, og vi kan ikke forbigaa
det spørsmaal, hvorledes en slik despotisk metode idet
hele tat k a n utspringe av rationalismen. Rationalismens
opkomst er jo knyttet til en viss frihetsrus, og man har
altid folt fornuften som en befrier fra al slags under
trykkelse. Liberalismen, som i saa hoi grad har virket
bestemmende for den moderne kultur, har sin rot i ra
tionalismen, og man vil finde, at friheten danner grund
tonen i de fleste rationalistiske opfatninger av sam
fundslivet og staten. Det saakaldte «naturlige lys» (for
standen) som rationalismen sætter istedetfor det «over
naturlige lys» (den religiøse eller guddommelige aapen
baring) er til en begyndelse gjenstand for en übegræn
set tillid: Mennesket er av naturen et fornuftvæsen. Der
for risikerer man intet ved friheten. Ti denne frihet vil
bli benyttet slik, som det foreskrives av fornuften. Man
ophoier m. a. o. menneskets iboende naturlige fornuft
til et slags logisk forsyn, som kan erstatte det
overnaturlige guddommelige forsyn, hvori det religiøse
menneske ser den ledende magt i begivenheternes gang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
