Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
floden fram mellan strändernas alar och pilar och
lyste som ett silverband i solen. Mitt i byn
vidgade den sig till en väldig, avlång damm och löpte
så i väg åt norr i en djup bädd mellan kullarna,
som där togo vid. I dalkitteln kring dammen
låg byn med sina apelgårdars höstfärger spelande
i solen, lik en rödgul mask på ett kålblad, och från
den och mot skogen till sträckte sig ett långt,
litet tilltrasslat nät av åkrar, dukar av gråa fält,
snören av åkerrenar fulla med småsten och snår.
Här och där i allt detta silvergråa löpte rännilar
av guld — lupinodlingarna — sinande eller
uttorkade bäckar hävde sina vitgrå bäddar i dagen,
sandiga vägar sträckte ödsliga, och ovan dem
stego rader av mäktiga popplar kullarna uppför
hän mot skogen.
Prästen vaknade upp ur sina betraktelser, ty
inte långt ifrån ljöd ett utdraget, ängsligt råmande
så högljutt, att kråkorna kraxande lyfte och
singlade bort till potatisåkern — deras svarta,
fladdrande skuggor följde dem efter nere på fält och
trädor.
Prästen satte handen över ögonen och tittade
mot solen. På vägen från skogen kom en flicka,
som efter sig i ett rep drog en stor, rödbrokig
ko. Då hon gick förbi, hälsade hon och ville
stanna för att kyssa prästen på hand, men kon
ryckte henne åt sidan och började råma igen.
— Skall du i väg och sälja henne?
— Neej, skall till mjölnarns tjur... Vill du
stå, ditt otäcka kräk? Har du blivit tokig, vad?
skrek hon andtruten och försökte hålla igen, men
kon var starkare, och i galopp bar det av med
bägge två, och de försvunno i ett dammoln.
Så kom en lumpsamlarjude hasande på den
sandiga vägen; kärran han sköt framför sig var visst
tungt lastad, för gång efter annan satte han sig
ner och pustade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
