- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
12

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som låg vid en poppelkantad väg i andra ändan av
byn.

Länge sågo de stumma efter hans smärta, litet
lutande gestalt; först då han hunnit inom
kyrkogårdens låga stenmur och mellan gravarna gick
mot kapellet, som låg omgivet av gulnade björkar
och röda lönnar, löstes deras tungors band.

— Bättre präst finns väl inte i hela världen,
började en av kvinnorna.

— Det är sant och visst, och så ville de också
ha’n till stan. Om inte far och fogden hade farit
och bett biskopen, så hade vi’n inte här... Men
gräv då, mänskor, gräv, för snart är det kväll,
och jordpärona är många, sade Hanka och tömde
sin korg på en gullysande potatishög, som
tornade sig på den uppbökade jorden, full av vissen
blast.

De grepo sig åter an med arbetet, nu så tysta
att man inte hörde annat än hackornas slag mot
den hårda jorden och ibland en dov klang av järn
mot sten. Emellanåt rätade någon på sin krökta
och värkande rygg, drog djupt efter andan och
stirrade frånvarande på såningsmannen framför
dem. Därpå började han åter gräva, plocka upp
de gula potatisarna ur den gråa mullen och kasta
dem i korgen framför sig.

Det var ett tiotal människor, mestadels gamla
kvinnor och daglönare. Bakom dessa i var sin
hänggunga lågo två inbyltade lindebarn, som då
och då stämde upp en låt.

— Så gumman har gett sig ut nu, började
Jagustinka.

— Vem? frågade Hanka och rätade på sig.

— Gamla Agata, vet jag.

— Att tigga?

— Tacka för det. Inte har hon gett sig ut för
att spatsera inte. Har trälat för släkten hela
sommarn, och nu tycker de hon kan behöva få det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free