- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
20

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20

Alla stodo framåtlutade omkring och sågo
andlösa på.

— För sent. Krittret håller på och ger upp
andan, sade Jambrozy högtidligt. Det är pesten
eller något annat rackartyg... Det skulle ha varit
genast det här... men se kvinnfolk de duger bara
till att lipa, och när det skall göras något, då
bara bräker de som får.

Han spottade föraktfullt, gick kon runt, tittade
henne i ögonen, synade tungan, torkade av sina
nedblodade händer på hennes mjuka, glänsande
fäll och beredde sig att gå.

— Till den här begravningen kommer inte jag
att ringa, ni får ringa själva med grytorna.

— Far och Antek! ropade Jozia till och sprang
ut på vägen. Ett dovt, tungt trav ljöd från andra
sidan vattnet, och i dammet, färgat skärt av
afton-rodnaden, sågs en flakvagn förspänd med
parhästar.

— Far, far... Bläsa håller på och dör, ropade
hon och sprang fram till fadern, som körde och
just vek om dammen. Antek gick bakom och
höll i, ty de fraktade en lång gran.

— Vad pratar du för dumheter? brummade han
och höll in hästarna.

— Jambrozy slog åder, men det hjälpte inte...
och smält vax har de hällt i henne... och
saltlake ... men ingenting hjälpte... det är säkert
pesten... Witek säger, att skogvaktarn körde
dem ur skogen, och Bläsa la sig ideligt ner och
stöna, men till sist fick han ändå hem henne...

— Bläsa, bästa kon, ni ska få ni, som inte passar
henne bättre! Han slängde tömmarna till sonen,
och med piskan i hand började han springa i
förväg.

Kvinnorna makade sig åt sidan, och Witek, som
hela tiden i allsköns lugn hade sysslat med något
utanför stugan, rusade förskräckt ner i apelgården

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free