Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
sela av hästarna, som Witek redan lett i manarna
till stallet.
— Är det mycket potatis på åkern? frågade
Boryna, under det han tvättade händerna i
brunnen.
— Ja, det skall Gud veta, att inte är det lite,
det blir väl en tjugu säckar.
— Det måste in i dag.
— Kör då in’et själv, jag orkar knappt stå på
benen... och förhästen haltar på ena frambenet.
— Jozka, ropa in Kuba från potatisåkern, han
får spänna för unghästen i stället, potatisen måste
in i dag. Det kan ju bli regn, vet jag.
Men ilskan och bedrövelsen sutto i honom, ty
gång efter annan stannade han framför kon och
svor så att det osade. Sedan vankade han
omkring på gården och tittade in än i lagårn, än i
stallet, än i ladan, utan att själv veta vad han
tittade efter, så naggade honom grämelsen.
— Witek! Witek! ropade han och knäppte av
sig den breda livremmen, men pojken
uppenbarade sig ej.
Folket skingrade sig, ty de begrepo att en
sådan förlust och en sådan förtret måste ända
med prygel, något Boryna under alla
omständigheter var snar till; men för tillfället nöjde gubben
sig med att svära och gick in i stugan.
— Hanka, hit med maten! ropade han genom
det öppna fönstret till svärdottern och försvann
in i sin halva av stugan.
Huset var en vanlig bondstuga, delad itu av
en väldig förstuga; gaveln vette åt gården och
framsidan med sina fyra fönster åt apelgården
och vägen.
Ena hälften, åt apelgården till, bebodde Boryna
och Jozia, i den andra bodde Anteks. Drängen
och vallpojken sovo i stallet.
Det var redan mörkt i rummet, ty genom de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
