- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
24

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

— Visst förstås, stinn som hon var tålde hon
inte vid att ränna så och fick brand av’et.

— De fördömda rackarna, de där
betesmarkerna är våra, det står tydligt och klart i
jordeboken, men de kör jämt av oss och säger det är
deras.

— De har kört bort andra också, och Waleks
pojke han fick prygel...

— Jag skall gå till domstol jag eller till
kommissarien. Trehundra gulden var kon värd till det
minsta.

— Ja säkert, instämde Hanka helt förtjust över
att far började tina upp.

— Säg åt Antek, att så snart de kommer hem
med potatisen, ska de börja på med kon, hon
måste flås och styckas. Då jag kommer tillbaks
från fogden, skall jag hjälpa er. Häng henne i
taket i logen — där är det säkert för hundarna
och andra okynnesfän...

Han hade nu ätit och reste sig för att göra sig
i ordning att gå, men han kände en sådan tyngd
i kroppen, en sådan slapphet i lederna, att han
som han stod kastade sig på sängen för att ta
sig några minuters lur.

Hanka gick tillbaka till sitt och började stöka
med litet av varje, men alltemellanåt lutade hon
sig ut genom fönstret för att kasta en blick på
Antek, som satt och åt ute på förstubron. Efter
bondsed hade han makat fatet ett gott styckc
ifrån sig, och långsamt slevade han i sig sked
efter sked, skrapande tänderna mot det räfflade
träet. Då och då tittade han upp och kastade
en blick bort mot dammen. Den låg nu belyst
av aftonrodnaden, med gyllene och purpurfärgade
strimmor och flamröda ringlar, som gässen
snattrande simmade över likt vita molntappar och med
vattnet droppande som röda pärlor från näbbarna.

I byn började det bli liv och rörelse. På vägen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/1/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free