Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
på ömse sidor om dammen steg det oupphörligt
dammoln, vagnar slamrade, och råmande kor
vadade ut i dammen till knäna, drucko sävligt och
lyfte sina kraftiga hjässor, varvid vattnet strilade
från deras breda mulär likt opalfärgade snodder.
Någonstädes från andra ändan av dammen
hördes klappträn smälla, och i någon loge ljöd det
dova entoniga ljudet av slagor.
— Antek, hugg lite ved åt mig, jag hinner inte,
bad Hanka; tonen var skyggt vädjande, ty det
behövdes inte mycket för att Antek skulle börja
svära och slå.
Han svarade inte ens, tycktes inte ha hört, och
hon vågade inte upprepa sin begäran utan gick
själv ut att hugga. Han teg, vresig och trött efter
det tunga dagsarbetet, och blickade nu tvärsöver
dammen på ett stort hus, vars vita väggar och
fönsterrutor lyste i aftonrodnaden. Knippen av
röda georginer vällde ut över stenmuren kring
gården och lyste grant mot väggens bakgrund,
och i apelgården utanför stugan skymtade en
högväxt gestalt. Men ansiktet hann man aldrig
urskilja, ty ideligen försvann skepnaden än in i
förstugan än under träden.
— Han sover som en storpatron, och en ann
får träla och vara dräng, brummade han ilsket,
ty faderns snarkningar nådde ända ut på
förstubron.
Han gick ner på gården och kastade än en
blick på kon.
— Fars ko är det ju, men det är förlust för oss
också, sade han till hustrun.
Kuba hade just kommit med potatisen från
åkern, och hon hade slutat hugga och närmade
sig vagnen.
— Groparna är inte färdiga än, vi måste lägga
den på logen tillsvidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
