- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
26

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26

— Men far har sagt, att på logen skall du och
Kuba flå och ta ur innanmätet på kon.

— Där finns rum för både kon och potatisen,
mumlade Kuba och slog upp logdörrarna på vid
gavel.

— Jag är väl ingen skinnare heller, jag flår
inte kon, fräste Antek.

Sedan tystnade de, och man hörde blott ramlet
av potatisen på loggolvet.

Solen slocknade, det blev kväll, men ännu lyste
aftonrodnaden likt stelnat blod och guld, och
dammen vattrade sig i ett rostbrunt glitter.

Byn försänktes i mörker och i höstkvällens
djupa, döda stillhet. Stugorna krympte ihop,
liksom tryckte sig mot marken, liksom smögo sig
intill de sömnigt lutande träden, de gråa staketen.

Antek och Kuba lassade av potatisen, och
Hanka och Jozia hade fullt göra på sitt håll.
Gässen måste in för natten, svinen måste ha mat,
ty de trängde sig grymtande in i förstugan och
stucko snålt sina trynen i dranksåarna. Korna
måste också mjölkas, ty Witek hade just drivit
in de sista från betet och kastade en handfull
hö i foderhäcken framför varje, så att de skulle
stå stilla under mjölkningen.

Jozia satte sig just till att mjölka den första
i raden, då Witek kom framsmygande ur båset
och sakta och ängsligt frågade:

— Jozia, är husbond arg?

— Ja, herre je, vad du kommer att få, din
stackare, vad du kommer att få! Han svor så det
var förskräckligt, svarade hon, i det hon vände
ansiktet mot dagern och satte handen för det,
ty kon slängde med svansen för att jaga bort
flugorna.

— Men jag kunde väl inte hjälpa’t...
skogvaktarn körde bort mig och ville prygla mig på
köpet, men jag sprang... och Bläsa började strax

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free