- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
27

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

på att lägga sig ner och rårna och stöna, så jag
drev henne raka vägen hem...

Han tystnade, man hörde blott ett tyst, ömkligt
lipande och snörvlande.

— Böla inte så där, Witek... det måtte väl
inte vara första gången far klår upp dig.

— Nej, inte är det första gången, det är då
sant och visst, men jag är alltid så rädd... jag
kan rakt inte fördra smörj.

— Stora pojken och vara så rädd!... Men jag
skall säga far hur det var...

— Gör du det, Jozia? ropade han själaglad.
För det var skogvaktarn, som jagade dän mig med
korna och ...

— Jag skall hjälpa dig, Witek, var bara inte
rädd du...

— Då så... då får du den här fågeln, viskade
han förtjust och drog fram klenoden ur barmen.
Titta, den rör sig av sig själv.

Han ställde den på lagårdströskeln och vred
upp den, och fågeln började vicka, lyfta på sina
långa ben och spatsera...

— Herre min je, den rör sig ju som om den
vore levande! utbrast Jozia, och hon ställde
mjölk-byttan ifrån sig, hukade sig ner framför tröskeln
och tittade häpen och förtjust.

— Herre jesses, en sån mekaniker du är! Är det
verkligen av sig själv den rör sig, va?

— Jo jo men, Jozia, jag bara vrider om ett litet
hjul, och sen spatserar den som en herreman efter
middan. Seså... han vände på fågeln, och löjligt
gravitetiskt sträckte den på sin långa hals, lyfte
på benen och gick.

De började båda storskratta och hade båda
lika roligt åt underdjurets rörelser, men Jozia
kastade alltemellanåt en blick upp på gossen, och
det låg beundran och häpnad i den.

— rJozia! ljöd Borynas röst utanför stugan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free