- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
28

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

— Ja, vad är det? skrek hoii tillbaka.

— Kom hit!

— Jag håller på och mjölkar.

— Vakta stugan, för jag går till fogden, sade
Boryna och stack in huvudet i den mörka lagårn.
Är inte den där drummeln här?

— -Witek?... Nej, han har åkt med Antek efter
potatisen, för Kuba skulle skära hackelse åt
hästarna, svarade hon hastigt och litet osäkert,
ty Witek hade i förskräckelsen krupit bakom
ryggen på henne.

— Det pojkaset, att gå och fördärva en sån ko,
han skulle ha så han blev både gul och blå,
muttrade Boryna och vände så tillbaka till
stugan. Där iförde han sig den nya vita långrocken,
kantad med svarta band i alla sömmar, satte en
hög svart hatt på huvudet och häktade det röda
skärpet om livet, och så tog han vägen förbi
dammen bort mot kvarnen.

En sån hoper arbete ännu... vedkörningen...
sådden inte slut... kålen ute... barrströet inte
hopsamlat... plöja potatislanden... havreåkern
också... och nu inför rätten ... Herregud, aldrig
kan en se nån ända på7t, får träla som oxen
under oket... aldrig får en sova ut, aldrig får
en vila sig... funderade han. Och så nu inför
rätten på köpet... Den där usla jäntan — jag
skulle ha sovit med henne!... Jag vånnar tungan
förtorkade i mun på henne... den lortlollan, den
hyndan! Han spottade ilsket, stoppade
pipsnug-gan med knaster och strök länge de fuktiga
svavelstickorna mot byxbenet, innan han fick eld.

Då och då pustande ut ett bloss släpade han
sig långsamt framåt. Det värkte i alla leder, och
grämelsen över kon satte ideligen åt honom.

Och inte kan en lätta sig genom att smörja
upp någon eller klaga för någon — ensam som en
stör står man, själv får en tänka på allt och ha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/1/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free