- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
40

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

På var sin strand vi stå,

hur skall du väl kyssen få?

På litet lov jag skickar den,

tag det, tag det, hjärtevän.,.

Han stod länge och lyddes, fast rösten nästan
genast hade tystnat och ljuset släckts.

På himlen steg fullmånen upp bakom skogen,
försilvrade trädstammarna, strilade ljus över
dammen mellan grenarna och tittade in i fönstren på
stugorna, som lågo mittemot honom. Även
hundarna hade tystnat, en stillhet utan gräns omslöt
hela byn och allt skapat.

Boryna gjorde ett slag över gården, tittade in
till hästarna, som började gnägga och tuggade på
sitt foder, stack in huvudet i lagårn, vars dörrar
stodo öppna för hettans skull. Korna lågo där och
idisslade och fnöso som krittren bruka — han
sköt igen dörren.

Med hatten av trädde han in i stugan och läste
halvhögt en bön. Som alla redan sovo drog han
därpå tyst av sig stövlarna och gick genast till
sängs.

Men han kunde inte somna. Än var det så hett
under fjäderbolstem, att han sträckte fötterna
utanför den, än fick han allehanda tankar och
bekymmersamma funderingar i huvudet, än kände
han en tryckning i maggropen, så att han
stönade och muttrade:

— Det är det jag alltid säger, att surmjölk
sväller i magen, så man inte skall dricka det på
kvällen.

Och därpå började han tänka på Jagna. Det
vore en sak det där, för grann var hon och duktig
var hon, och ett bra stycke jord hade hon. ’Mien
så återigen kom han att tänka på barnen och på
det där pratet om Jagna, och till sist blev han
alldeles som vriden i huvudet och visste inte, hur
han skulle göra. Han reste sig halvt upp, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free