- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
44

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

— Där fick du, judebängel! Du skulle nog
vilja äta rena havren du, men se arbeta vill du
inte alls, utan piskan rör du dig inte ur stället,
eller va? ■ i fr-W

Han gick vallacken förbi och bort till ungstoet,
som stod närmast väggen och redan på långt
håll sträckte emot honom sitt bruna huvud med
en vit stjärna i pannan och sakta gnäggade.

— Såja, flickan lilla, såja. Ät duktigt nu, för
du skall köra husbond till stån. Han tog en
handfull hö och torkade av hennes nedsmutsade
länd. Så gammalt sto, så det snart skall till
hingsten, och gå och grisa ner sig så där. Jämt
ställer hon till sig som en riktig so, pratade han
på och gick bort till svinstian för att släppa
ut de grymtande svinen. Lapa följde honom
troget och tittade honom i ögonen.

— Vill du också ha något att äta, va? Se där
har du då, han drog fram ett stycke bröd ur
barmen och kastade det. Hunden högg det i
flykten och gömde sig i sin koja, ty svinen kommo
redan farande för att rycka bytet ifrån honom.

— Ja, se de svinen, de är som somligt folk —
vill jämt hugga åt sig andras ...

Han tittade in i logen och såg länge på kon,
som hängde där i en bjälke.

— Det var bara ett oskäligt kritter, och det
skulle också döden dö. I morgon får vi nog kött
till middan. Den nyttan gör du stackare, att en
människa får sig ett ordentligt mål på söndan..

Han drog en längtans suck efter det goda målet
och linkade i väg ätt väcka Witek.

— Solen är strax uppe... Korna måste i vall.

Witek mumlade något, slog ifrån sig och höll

fast i fårskinnspälsen, men till sist kravlade han
sig upp ändå och tumlade sömndrucken ut på
gården.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/1/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free