- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
45

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45

Husbond försov sig i dag, ty solen hade redan
gått upp, färgade rimfrosten skär och tände eldar
i vatten och fönsterrutor, men ur stugan kom
ingen ut.

Witek satte sig på lagårdströskeln, klådde sig
ursinnigt och gäspade. M.en så fick han se, hur
sparvarna började flyga ner från taken till
brunnen och bada sig i vattenhon, och han gick efter
en stege och klättrade upp under takåsen för att
titta i svalbona, ty det var så underligt tyst i
dem.

— Har de frusit ihjäl, eller vad är det åt dem ?

Han började försiktigt plocka fram de
stelfrusna fåglarna och lägga dem innanför skjortan.

— Kuba, du, de är döda — åå då!

Han sprang bort till drängen och visade honom
de styva, orörliga fåglarna.

Kuba tog dem i handen, lade dem till örat och
blåste dem i ögonen.

— De har bara stelnat, sade han, för det har
varit en rejäl frost. De dumma kräken, som ännu
inte har givit sig av till söderlanden! Och han
gick till sina bestyr.

Witek satte sig vid stuggaveln, ty dit hade
solen redan nått och begöt den vitmenade väggen,
där nu också flugorna började kräla. Han drog
ur barmen fram dem av fåglarna, som redan rörde
litet på sig, uppvärmda av hans kropp, andades
på dem, öppnade deras näbbar och gav dem
dricka ur sin egen mun. Småningom kvicknade
de vid, öppnade ögonen och började flaxa för att
komma loss, och han smög lurande högra handen
upp mot väggen, knep sig gång efter annan en
fluga, matade en fågel och lät den så flyga.

— Flyg till mamma ni, viskade han och satt
och såg hurv svalorna slogo ner på lagårdens
takås, putsade sig med näbbarna och kvittrade
som ett tack.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free