- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
50

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50

liv och ett larm på båda sidor om dammen, och
det bara växte och växte, ty vägarna voro också
fulla med kritter, som skulle ut i vall, och
hundskall och prat och skrik steg ur det tunga dammet,
som drivits upp på de daggvåta vägarna.

Boryna vek aktsaint undan för hjordarna och
snärtade ibland till någon dum lammunge eller
kalv, som inte gick ur vägen för hästen. Till sist
var han då förbi allt mjllret, och vid kyrkan,
som stod omgärdad av gulnade lindar och
lönnar, kom han ut på stora landsvägen, kantad av
väldiga popplar.

I kyrkan pågick mässa, bönklockan hade just
ringt och orgeln brusade sakta. Han tog av sig
mössan och suckade fromt.

Vägen låg öde och så täckt med fallna löv,
att groparna och de djupa hjulspåren voro dolda
under en rostbrun matta, skuren av de täta
skuggstreck poppelstammarna kastade, ty solen sken från
sidan.

Han smackade och klatschade med piskan, och
stoet ökade farten ett slag, men så saktade hon
igen och började gå fot för fot, ty fastän
omärkligt bar det nu oavbrutet uppåt ända till det svarta
skogsbrynet framför dem.

Det var så stilla att Boryna började nicka där
han satt. Än tittade han mellan poppelraden utåt
fälten, som badade i rosig morgondager, än
försökte han tänka på Jewkas stämning eller på
Bläsa, men det blev ingen reda i något, så sömnig
var han.

Fåglarna kvittrade på grenarna, ibland for
vinden med lätta fingrar över trädkronorna, så att
ett och annat litet löv likt en gyllene fjäril skilde
sig från grenen och singlade ner på vägen eller
i de dammiga tistlarna, som med sina röda ögon
dristigt tittade rätt in i solen. Och popplarna
började språkas vid, viskade något från gren till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free