- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
51

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

gren och tystnade så igen — precis soin
käringarna på kyrkbacken, som lyfta ögonen mot
mon-stransen, breda ut armarna och sucka sin
bönesuck och så kasta sig i stoftet inför det
majestät som gömmer sig i den gyllene kalken, lyft
över den signade jorden, fädernas jord...

Först i skogsbrynet kvicknade han vid och höll
in hästen.

— Den kommer inte dåligt upp, mumlade han
och tittade kisande i solen på en grå åker, som
den spirande rågen täckte som med en brun ragg.

— Ett bra stycke jord, och intill min ligger
den precis som enkom.

Han överfor det ny harvade fältet med en lysten
blick, suckade och körde in i skogen.

Nu manade han på hästen, ty här var vägen
jämn och fastare, endast full av trädrötter, så
vagnen guppade och skraltade.

Skogens friska andedräkt slog honom till mötes
och gjorde honom klarvaken.

Det var en väldig gammal skog — i tättsluten
tropp stod den där i hela majestätet av sin ålder
och sin kraft; mest idel furor var det, men också
mången vittutgrenad ek, grå av ålder, och en och
annan björk i vit skjorta och gul över hjässan,
ty det var ju höst. En hop småkratt,
hasselbuskar och asptelningar, stod och trängdes kring
de mäktiga, röda stammarna, vilkas kronor och
grenverk voro så inflätade i varann, att solljuset
blott här och där förmådde tränga sig igenom
och likt gyllene spindlar kröp över mossan och de
gröna, rostskiftande ormbunkarna.

Fyra inorgen här, som jag skall ha, tänkte
han och slök skogen med ögonen och såg ut
bästa biten åt sig. Och Vår Herre tillstädjer nog
inte att nån orätt sker oss — och inte gar vi med
på det själva heller, neej! Herrgårn tycker det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free