- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
53

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

53

kade utanför fönstren och kikade nyfiket in, en
hop kvinnor sutto nerhukade längs de vitrappade
väggarna med de röda huvuddukarna ner på
axlarna och kacklade.

Boryna fick syn på Jewka, som med barnet pä
armen stod i klungan av sina vittnen, och snar
till vrede som han var spottade han till av ilska.
Därpå kiev han in i den långa förstugan, som
löpte tvärsigenom tingshuset.

På vänster hand låg tingssalen, till höger bodde
tingsskrivarn. Hans Jasek kom just ut med en
samovar, ställde ner den och började pusta på
den med ett stövelskaft, så att den rök som en
fabriksskorsten. Tvärsigenom röken hördes en gall,
vredgad stämma:

— Jasek, frökens skor!

— Strax, strax!

Sainovaren dånade nu som en vulkan och
sprutade flammor.

— Jasek, tvättvatten åt herrn!

— Kommer strax, det skall bli, det skall bli!

Och svettig och huvudyr gnodde han genom

förstugan, kom tillbaka, pustade på samovaren
igen och gnodde så igen, för frun skrek:

— Jasek, din slarver, var är mina strumpor?

— Ett sånt as till samovar!

Så gick det på ett par dryga paternoster eller
kanske en hel rosenkrans, och så slogos dörrarna
till tingssalen upp, och det stora vitmenade
rummet började fyllas av folk.

Jasek, nu förvandlad till rättsbetjänt, barfota, i
blå byxor och likadan röck med
mässingsknappar, sprang och snodde bakom det svarta skranket,
som delade salen i två hälfter. Han torkade
ideligen svetten ur sitt röda ansikte med rockärmen
och kastade på huvudet som en bromsstungen
häst, ty det gula håret föll honom som en man
ner t ögonen. Ibland tittade han försiktigt in i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free