- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
54

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54

det angränsande rummet och satte sig sen för ett
ögonblick vid den gröna kakelugnen.

En sådan massa folk hade strömmat in, att salen
var proppfull, <?ch de trängdes mot skranket, så
att det knakade. Det till en början dämpade
sorlet växte undan för undan till ett brus, som då
och då stegrade sig och ,på sina ställen övergick
i gräl, där kraftorden föllo allt tätare.

Judarna snattrade vid fönstren, några gummor
förtalte med ljudlig röst sina oförrätter och
snyftade än ljudligare, men man kunde inte urskilja
vilka och var, så packat stod folket — huvud
vid huvud som en rågåker full ined vallmo, som
vinden far över, så att den vajar och tisslar och
tasslar för att så bäst det är stå där rak igen,
ax vid ax. En ibland de andra var Jewka, och
då hon fick se Boryna stå lutad mot skranket,
började hon väsnas och fara ut över honom, så att
han harmset snäste till henne:

— Tig, ditt stycke, annars skall jag randa
skinnet på dig, så att din egen mor inte känner igen
dig.

Varpå Jewka ursinnig började knyta nävarna
och armbåga sig fram mot honom genom
trängseln, så att huvudduken föll av henne, och barnet
gav sig till att storskrika. Det är inte gott att
veta, hur det skulle ha slutat, om inte Jasek nu
sprungit upp, öppnat dörren och ropat:

— Tig, ert patrask, för nu kommer rätten!
Rätten koin verkligen: först den storväxte, fete

godsherrn på Raciborowice och efter honom två
bisittare samt skrivarn. Denne satte sig vid ett
litet bord för sig vid fönstret, bredde ut sina
papper och tittade på domarna, där de stannade
framför det stora bordet, täckt med rött kläde,
och lade guldkedjorna om sina tjocka nackar.

Det blev så tyst att man kunde höra pratet
utanför.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/1/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free