- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
60

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

Jag tittar mig om — ingenting såg jag till, och
alldeles tyst vart det.

Är det den lede, tänkte jag, eller vad är det?
Jag går på, och som det började krypa i skinnet
på mig av förskräckelse, läste jag ett ave. Så
grymtar det igen. Äsch, tänker jag, det är bara
en gris. Jag vek av ner i klöveråkern och tittade
mig om — jo, det är något, som smyger efter mig.
Då jag stannade, så stannade det, vitaktigt och
lågt och långt var det... och ögona lyste som på
en vildgalt eller rentav den lede själv... Jag
korsade mig, och så raskade jag på farten, för det
gick kalla kårar över ryggen på mig, förstår sig.
En kan ju inte veta vad som är ute och stryk)er
om nätterna... Varenda en i Lipce vet då vem
som håller till i varggroparna.

— Ja, det är sanning det, för förra året, då
Sikora gick förbi där en natt, så var det nån som
for honom i strupen och kasta’n till marken och
prygla’n, så att karln låg sjuk i två veckor,
upplyste hustrun.

— Tyst, Magda, tyst. Nå, jag går och går
och går... och det efter mig och grymtar.
Och som månen just steg upp på himlafästet,
så fick jag se, att det bara var en gris och
ingenting lett. Jag blev arg — trodde det där dumma
krittret det kunde skrämma mig? — och jag
kastade en gren efter’n och gick hemåt. Jag gick
åkerrenen mellan Michals rovor och Borynas vete
och sen mellan Tomeks sommarkorn och Jaseks
havre — han Jasek, som de tog till soldat förra
året, hustrun hans blev just sjuk i barnsäng i
går... Och grisen efter mig som en hund. Ibland
gick han bredvid mig, och ibland gav han sig in
i Dominikowas potatis, och där grymtade och
gnyltade och pep han, men efter blev han inte,
med skulle han vara... Jag vek in på genvägen
tvärsöver fältet — han efter. Då började jag bli

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free