- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
67

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

67

— Tackar som bjuder! Drick först, ni Maciej!

De togo sig äii ett par styrketårar och gjorde;

slut på än ett funt korv och än en halv brödkaka,
Boryna köpte en knippa kringlor åt Jozia, och så
beredde de sig att vända hem.

— Sitt upp hos mig, Dominikowa, så får vi
språkas vid, det är ledsamt att åka ensam.

— Gärna det, jag skall bara springa in i klostret
och läsa en bön.

Hon gick, men det dröjde inte mer än ett par
paternoster, så var hon tillbaka igen, och de åkte
genast i väg.

Szymek kom långsamt masande efter, för
märren han körde var gammal och vägsanden djup.
Men som han var litet tung i huvudet av de ovana
starksakerna, för resten också vimmelkantig efter
sitt uppträdande inför rätta, så endast nickade
lian slött där han satt. Då han ibland vaknade
upp, strök han mössan av sig och korsade sig
andäktigt, och stirrande på märrens svans som
om den varit godsherrns ansikte bakom
domarbordet mumlade han: — Mors gris, han var vit
hel och hållen, hade bara en svart fläck vid
svansen...

Solen lutade redan mot väster, då de åkte in i
skogen.

Mycket talades de inte vid, Boryna och
Dominikowa, fast de sutto sida vid sida på framsätet.

Ibland fällde endera något ord, eftersom det ju
inte passar sig att sitta som en mus; men det var
bara för att tungan skulle gå och de inte rakt
skulle lura av.

Boryna manade på ungstoet, så att hon snart var
svettig uppåt halva landen, ibland visslade han,
och för resten teg han och funderade.
Alltemellanåt kastade han oförmärkt en blick på
Domini-kowas förtorkade ansikte, som såg ut som det
varit av vitt vax, stelnat i långa fåror. Hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free