- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
68

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

tandlösa mun rörde sig som i tyst bön, ibland
drog hon sitt röda huckle djupare över pannan,
ty solen sken henne rätt i synen, och sen satt
hon orörlig igen; men hennes gråa ögon lyste i
huvudet.

— Är ni färdig med potatisen än? började han
till sist.

— Jo då. Den har slagit till rätt bra i år.

— Blir lättare för er att lägga på då.

— Ja» jag har ställt en griskulting i gödstian,
ill fastlagen kan man ta’n.

— Säkert, säkert... Jag har hört, att Walek
Rafalow har skickat med brännvin ...

— Inte bara han inte... Men de ödar sina
slantar förgäves... Min Jagna är inte för såna
hon...

Hon lyfte på huvudet och spände sina hökögon
i honom, men som Boryna var en gammal karl
och ingen pojkspoling, visade han en lugn,
likgiltig uppsyn, där ingenting stod att utläsa. Länge
sade ingendera ett ord, de liksom mätte sina
krafter i stum tvekamp.

Boryna hade ingen lust att ta första steget, till
åren som han var och främste bonden i hela Lipce.
Och inte kunde han väl heller säga rentut, att han
fattat behag till Jagna? Han hade väl sin ära och
förstånd i huvet också... Men som han av
naturen hade hett blod, började det rent koka i honom
för att han måste vakta sig så och göra sådana
krumbukter.

Dominikowa genomskådade honom nog och
begrep hur det var fatt, men inte med ett ord hjälpte
hon honom på traven. Ibland kastade hon ett öga
på honom, ibland tittade hon omkring sig eller
upp mot skyn, och till sist kastade hon fram:

— Det är så hett som i skördemånan.

— Ja, det är sanning det.

Det var verkligen hett, ty vägen omslöts av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free