Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
— Tror ni...
— Jag har väl ögon i huvet, och jag ser nog
åtskilligt jag...
— Men han är minsann så säker av sig, och
sätter opp näsan mot själva hans vördighet gör han.
— Att det går som det går för honom, det har
han bara hustru sin att tacka för. Han sköter
ämbetet, och hon sköter hela gården och håller
ihop’et.
Äter tego de ett drygt paternoster.
— Att ni inte skickar med brännvin till någon ...
framkastade hon försiktigt.
— Ä... jag trår inte till kvinnfolk längre, jag
är för gammal...
— Ni pratar. Gammal är den, som inte kan
röra sig, inte kan föra sken till munnen själv och
bara ligger på ugnsbänken och kurar... Det var
inte längesen jag såg er med en säck råg på
ryggen.
— Ja, nog har jag krafterna i behåll alltid, men
vem skulle vilja ha mig?
— Vad vet den som inte prövar? Hör efter!
— Jag är gammal, barnen växer upp, och vem
som helst tar jag inte.
— Sätt bara opp en handling, så säger den bästa
inte nej åt er.
— För handlingen? Är det inte ett svineri så
säg! För en morgen eller par skulle den likstaoch
yngsta ta tiggarn vid kyrkporten ...
— Och manfolken de frågar inte efter
hemgiften de?
Han svarade ej, blott gav stoet en klatsch, så
att hon satte av i galopp.
De tego länge.
Först då de lämnade skogen bakom sig och
kommo ut på öppna fältet, mellan popplarna, tog
Boryna till ordet och laddade ur sig allt vad som
en lång stund legat och jäst inom honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
