- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
72

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72

att bäras till dein av vindfläktarna, som kommo
svepande från sankmarkeriia.

— Bra väder för linbråkningen. Jag stiger av
här, för min Jagna är med därborta.

— Det är ingen omväg för mig, jag skall köra
er dit.

— Ni är då så hygglig, Maciej, så det är för
märkvärdigt...

Hon smålog slugt.

Han vek från poppelallén in på en biväg, som
gick till kyrkogårdsgrinden, och stannade utanför
kyrkogården. Nedanför den gråa stenmuren, i
skuggan av björkar, lönnar och gravkorsen, som
lutade ut mot fältet, voro ett dussin kvinnor i färd
med att bråka lin. De gingo på, så att det stod
ett moln av damm omkring dem, och långa lågor
hade häktat sig fast i de gula björklöven och kring
korsens svarta armar; på störar bredvid torkades
ännu fuktigt lin över gropar, i vilka eldar brunno.

Linbråkorna smällde oförtrutet, hela raden
kvinnor böjde sig i ett i ett i små korta, snabba
knyckar och endast då och då rätade någon på sig,
bultade de sista skevorna ur linknippan, vred ihop
den och kastade den på högen framför sig.

Solen, som nu redan sänkte sig över skogen,
sken dem rätt i ansiktet; men det gjorde
ingenting — arbete, skratt och muntert prat stannade
inte av för ett ögonblick.

— Guds välsignelse över arbetet! ropade
Boryna till Jagna, som hade sin plats främst i raden;
hon var bara klädd i linnet och sin röda kjol,
och på huvudet hade hon en duk för dammet.

— Gud löne! ropade hon glättigt till svar och
lyfte sina stora blå ögon emot honom, och ett
leende flög över hennes vackra, solbrända ansikte.

— Är det torrt, ungen min? frågade gumman
och kände på en bråkad linknippa.

— Torrt som snus, det. går tvärs av... Åter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/1/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free