Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
— Jag tror stoet går in på Michals klöver,
ropade han och ville sätta av.
— Bry dig inte om stoet du, utan tänk på din
bön!
Äntligen fick han slut på bönen, och nu kunde
han inte styra sig längre. Han satte sig på hälarna
och tittade åt alla håll, och då han fick se en
flock sparvar i plommonträden, slängde han en
jordkoka mot dem. Sedan började han ivrigt slå
sig för sitt bröst.
— Och hcmbärelsen den slök du som en
äggvita, va?
Han tog om hembäreisen och vände sig sedan
med lättad uppsyn till den sovande Lapa, som
han började retas med.
— Att du då jämt skall hålla på och stollas som
en kalv!
— Ämnar du ge fåglarna åt hans vördighet?
— Jaa.
— Annars skulle vi kunna ta och göra upp eld
och steka dem härute...
— Nu tyckte han han hittade på! Stek potatis
du!
— Nu går de till kyrkan! ropade Witek, som
hade fått se röda förkläden skymta på vägen
bakom gärdesgård och träd.
Solen sken så varmt, att stugornas alla fönster
och dörrar voro uppslagna på vid gavel. Här
och där stod folk ännu och tvättade sig vid
stugväggen, på somliga håll kammade man håret, på
andra piskade man söndagskläderna, som blivit
skrynkliga av att ligga i kistan hela veckan. Men
från många stugor hade det redan burit av ut på
vägen, och som röda vallmor eller som de gula
georginerna, som krassen och nejlikorna utanför
stugväggarna, så kommo de vandrande i sin
sön-dagsstass: kvinnor och flickor och pojkar och
barn och bondemän, som i sina vita långrockar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
