- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
77

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

77

Kuba följde med så långt som in i förstugan.
Vid tröskeln blev han stående, för inte på vis
vågade han sig in i rummen. Genom den öppna
dörren bara tittade han på tavlorna på väggen och
korsade sig andäktigt och suckade, och så
överväldigad kände han sig av allan härligheten, att
han rent fick tårar i ögonen och skulle ha velat
läsa en bön; men han tordes inte falla på knä
på det glatta, blänkande golvet för att inte smutsa
ner det.

Prästen kom strax ut igen och gav honom en
femtonkopek i silver.

— Gud löne dig, Kuba, sade han, du är en bra
och gudaktig människa, för du går i kyrkan var
söndag.

Kuba föll honom om knäna och var så yr a.v
lycksalighet, att han inte visste hur han kom ut
på vägen igen.

— Tänk så mycket pengar för de där
fågel-uslingarna. Gud välsigne hans vördighet! viskade
han och tittade på slanten. Mer än en gång hade
han burit till hans vördighet fåglar av olika slag,
harar och svamp, men aldrig förr hade han fått
så mycket; på sin höjd en tiokopek, ofta bara
ett gott ord... Men i dag. Herregud! En hel
gulden och bjuden att stiga in och så många goda
ord!... Herregud! Det satte sig som en klump
i halsen på honom, och tårarna började trilla,
och i hjärttrakten kändes det så varmt som om
någon stuckit en eldbrand innanför skjortan.

— Prästen är den enda som vånnar en fattig
stackare... Gud och heliga jungfrun i
Czensto-chowa bevare dig! Du är en god herre, det är
du... För hela byn, pojkar och karlar och alla
de kallade honom bara haltebolinken och drummel
och odugling, och ingen sade någonsin ett gott
ord till honom, ingen hade hjärta för honom —
utom krittren och hundkräken kanske... Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free