- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
80

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

80

rent översiggiven och började skälva under bördan
av alla dessa synder, och full av ånger och ruelse
brast han ut i storgråt och med honom allt folket.
Till och med gårdsbrukarna gräto, hela kyrkan
genljöd av snyftningar och snytningar, och då
prästen vände sig mot altaret och knäböjd läste
en botbön, då gick det ett stön genom hela
kyrkan, och som en skog för stormvinden kastade
sig menigheten till golvet, så att dammet virvlade
upp och likt ett moln insvepte dessa förkrossade
hjärtan, som under tårar och suckan anropade
Herren Gud om förbarmande.

Sedan följde tystnad, den stumma andakten och
det tysta hjärtesamtalet med Herren, ty mässan
tog sin början. Orgeln "brusade med dämpad,
ödmjuk och djup stämma, och Kubas själ rent
försmälte i vällust och outsäglig salighet.

Därpå höjde sig plötsligt prästens stämma från
altaret och flödade ut över de böjda huvudenia i
innerligt högtidliga tonfall. Så klingade klockorna,
några korta slag, och så stego rökelseångorna i
doftande ringlar och svepte de knäböjande och
bedjande som i ett moln — och Kuba suckade,
bredde ut armarna, slog sig för bröstet och höll
på att förgås av idel ljuvlig salighet.
Bönemummel, suckar, anropanden och stönanden, de heta
andedräkterna, ljuset, rökelsemolnen, orgelbruset
sänkte honom som i en förtrollning, en himmelsk
dröm.

— Jesus, käre Jesus! viskade han som i yrsel
och slöt handen hårt om silvermyntet. Men när
sedan efter mässan Jambrozy började gå omkring
med tallriken och skramla så folk skulle höra, att
han samlade in till ljus, då reste sig Kuba och
kastade sin silverslant så det klang, och sedan
plockade han långsamt som storbönderna göra till
sig de tjugusex groschen han skulle ha tillbaka.

— Gud löne! hörde han med välbehag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/1/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free