- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
82

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

Men han hörde inte det där. Församlingens
sång skallade mäktig, steg likt en pelare, böljade
likt en våg och slog mot den vita solen; ur
kyrkklockornas kopparmunnar gick ett dån, så att
lindar och lönnar skälvde, och alltibland lösgjorde
sig ett rött löv och ringlade som en skjuten fågel
ner på huvudena, och högt, högt ovan
processionen, över de lutande trädens kronor, över
kyrktornet kretsade en flock skrämda duvor.

Efter gudstjänsten spred sig folket på
kyrkogården. Kuba kom ut med de andra, men i dag
gjorde han sig ingen brådska hem, fastän han
visste, att det skulle vankas kött av den
nedslak-tade kon till middagen — nej han stannade kvar
och språkade med bekanta och makade sig efter
husbondfolket; ty även Antek med sin hustru
stod i en av klungorna och språkade om
varjehanda, som sed är efter mässan om söndagarna.

I en annan skara, som hade samlat sig på vägen
utanför grinden, fördes ordet av smeden, en stor
karl, klädd på stadsvis — i en svart bonjour,
fulldrypt med vax på axlarna, mörkblå klädesmössa,
långbyxor och urkedja av silver över västen.
Smeden hade rött ansikte, rödbruna mustascher
och knollrigt hår. Han orerade med ljudlig röst
och skrockade av skratt, för han var den störste
gyckelmakarn i byn, och Gud nåde den, som
råkade ut för hans tunga. Boryna skelade på
honom och lyddes misstänksamt; inte ens sin egen
far hade smeden försyn för och så mycket mindre
då för svärfadern, som han låg i strid med om
hustruns hemgift. Men Boryna hann ingenting
uppfånga, ty i detta nu blev han varse
Domini-kowa och Jagna, som just kommit ut ur kyrkan.
De gingo långsamt, dels för trängselns skull och
dels för att de skulle hälsa på än den ena än den
andra och växla några ord. För visst voro de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free