- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
83

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

83

allesammans bekanta och släkt och från samma
by och bodde kanske staket om staket med
varandra, men alltid är det nöjsamt att språkas vid
litet på kyrkbacken. Dominikowa utbredde sig
med dämpad, salvelsefull röst över hans
vördighet, och Jagna såg sig omkring på folket. Hon
var lika lång som någon av de längsta karlarna
och så grann i dag, att pojkarna inte kunde ta
sina ögon ifrån henne, där de stodo i en klunga
utanför grindarna och blossade cigarretter.
Fagrare i ansiktet och finare var ingen
herrskaps-fröken.

Flickorna och även de gifta kvinnorna, som
gingo förbi, tittade med avund på henne, och
somliga ställde sig bredvid henne för att riktigt
begapa den styva, randiga vadmalskjolen,
skiftande som deras egen inasuriska regnbåge, de
höga, svarta kängorna snörda med röda remmar
upp till de vita strumporna, livstycket av grön
sammet så guldstickat, att det rent bländade,
halsbanden av korall och bärnsten kring hennes vita,
fylliga hals. En knippa brokiga band hängde ner
från dem över ryggen och fladdrade då hon gick.

Men Jagna såg inte de avundsjuka blickarna,
hon lät sina blåa ögon irra ut över huvudena,
och då de plötsligt mötte Anteks, blev hon röd
om kinderna. Hon ryckte modern i ärmen och
gick på ensam.

— Vänta då, Jagna! ropade modern efter henne,
hälsande på Boryna.

Hon stannade på vägen, hejdad också av
pojkarna. De skockade sig omkring henne, hälsade
och började gyckla med Kuba, som kom haltande
efter henne och andäktigt gapade som på en
helgonbild.

Han bara spottade och linkade så hemåt, ty
även husbondfolket hade gett sig av på hemväg,
och han måste se till hästarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free