Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
— Ackurat som en helgonbild! utbrast han, när
han sedan satt på förstubron.
— Vern, Kuba? frågade Jozia, som höll på och
lagade middagen.
Han slog ner ögonen, skamfiat och rädd att de
skulle begripa.
Men som middagen var riklig och lång, så
glömde han snart alltihop. Det vankades kött,
kål med ärter och potatissoppa och till sist ett
duktigt fat korngryn kokta i flott.
De åto långsamt, högtidligt och stillatigande.
Först då de stillat värsta hungern började de
språka och fröjda sig åt maten.
Jozia, som numer företrädde matmor, satte sig
bara då och då ner på ändan av bänken och
slevade brådskande i sig maten; hon hade fullt
göra med att hämta ut grytorna och fylla på i
faten, så att ingen skulle kunna säga, att han såg
botten på dem.
De åto ute på förstubron, ty vädret var lugnt
och varmt.
Lapa krumbuktade sig och gnällde, strök sig
mot de ätandes ben och nosade i faten, tills den
ena eller den andra kastade till honom ett ben,
som han försvann bakom stugknuten med.
Dessemellan skällde han av glädje över att se husbond
eller för att hans namn nämndes och jagade
sparvarna, som slagit ner på staketet och väntade på
smulor.
Titt och tätt gick någon förbi på vägen och
hälsade på de ätande, som svarade i korus.
— Har du burit fåglarna till hans vördighet?
frågade Boryna.
— Ja, det har jag. Kuba lade ner skeden och
började berätta, hur prästen hade bjudit honom
stiga in, hur fint det var i rummen och så mycket
böcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
