- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
88

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

— Och så han låter en höra talas om’et!

De tystnade, ty deras hjärtan bräddades med
förbittring, harm och en dov, naggande
upproriskhet.

— Det skulle bli åtta morgen på var, brast
Antek ut för sig själv.

— Ja, inte mer. Det är ju Jozka och smedens
och Grzela och vi, räknade hon upp.

— Smedens skulle man lösa ut och stanna kvar
i stugan...

— Har du något att lösa ut honom med då?
rent stönade hon fram i förbittrad vanmäktighet,
och tårarna tillrade utför hennes kinder, då hon
ined blicken överfor svärfaderns alla åkrar, mark
så god som guld, där man kunde så havre och
råg och korn och rovor teg efter teg... Så
mycket välsignelse och allt en anns... inte deras ...

— Tjut inte, ditt nöt, åtta morgen är ju alltid
våra.

— Om åtminstone hälften vore’t och stugan och
så det där kållandet, hon pekade åt vänster, där
långa rader av kål skimrade blåaktigt i en sänka.
De veko av ditåt.

De satte sig under några buskar vid kanten av
kållandet, Hanka gav barnet bröstet, ty det hade
börjat gråta, och Antek rullade en cigarrett, tände
den och stirrade dystert framför sig.

Han talade inte om för hustrun vad som gnagde
hans sinne, låg soin ett glödande kol och brände
på hans hjärta — för inte skulle han kunnat s&ga
det, och inte skulle hon ha kunnat förstå riktigt.
Kvinnfolk, vet inan väl, som aldrig tänker längre
än näsan är lång, utan lever som skuggan en
människa kastar efter sig...

Hushållet och barnen och skvallersystrarna
— det är hela världen för henne. Sånt är
vartenda kvinnfolk, vartenda ett... tänkte han bittert,
och hjärtat stramade ihop på honom. Fågeln som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free