- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
91

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

91

enda ljusstrimma låg över det nötta golvet; i
vrårna var det skumt. Några människor sutto
vid borden utefter väggen, men vilka det var
kunde man inte urskilja.

Jambrozy med en av ljusbärarna i sällskap stod
vid ett av fönstren ined en butelj i näven, och
de drucko ideligt varandra till och språkade.

— I dag dansar de som flugor i tjära. Rör på
dig, Jewka! Du har varit ute och ränt i natt
förstås, och nu sover du i dansen. Tomek! Förta
på! Är det den där havren du sålde till Jankiel
som tynger dig så dant?... Var inte rädd du,
far vet ännu inte om’ct. Marysia! Ge dig i lag
med rekryterna du och bjud mig till gumor med
samma...

Så gick Jagustinka på och gav slängar åt dc
dansande, i tur och ordning fingo de alla sitt.
Vass i tungan var hon och hätsk mot alla
människor, för att hennes barn hade förfördelat henne
och hon måste gå i dagsverke hos andra på
gammeldan Men som ingen svarade henne, tröttnade
hon till sist och gick in i krogkammarn, där
smeden och Antek och ännu några andra yngre
gårds-brukare slagit sig ner.

En lampa hängde ner från det svarta taket
och kastade ett matt, gulaktigt sken över de ljusa,
rufsiga huvudena. De sutto med armbågarna
stödda mot bordet och höllo allesammans ögonen
fästa på smeden, som framåtlutad och röd i
ansiktet gjorde stora gester med armarna, ibland
slog näven i bordsskivan och med undertryckt
stämma förtaide något.

Basfiolerna surrade likt en humla, soin kommit
in genom ett fönster, emellanåt satte en första
fiol in med en lång drill lik en fågels lockton, så
skrällde en trumma till — och så blev det tyst
igen.

Kuba gick raka vägen fram till krogdisken,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free