Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
bakoin vilken Jankiel satt i kalott och bara
skjortärmarna, för det var varmt. Juden strök sitt gråa
skägg, vaggade på kroppen och läste i en bok
med ögonen tätt inpå papperet.
Kuba funderade, trampade med fötterna,
räknade sina pengar, kliade sig i kaluven och stod
där så länge, att Jankiel tittade upp och alltjämt
vaggande och läsande sina böner klirrade ett par
gånger med glasen.
— Ett kvarter, men starkt! bestämde sig Kuba
till sist.
Jankiel hällde i och sträckte ut vänstra handen
efter pengarna.
— I glas? frågade han och makade ner de
är-giga kopparslantarna i penninglådan.
— Ja, inte i en stövel inte!
Kuba ställde sig vid ändan av disken, tömde ett
första glas, spottade och började se sig omkring
i krogsalen. Han tömde ett andra, synade
buteljen mot ljuset och knackade den hårt i disken.
— Ett till och så tobak! sade han djärvare, ty
en behaglig värme genomströmmade honom, och
han kände en märkvärdig kraft i lemmarna.
— Har Kuba fått ut sin lön i dag?
— Det är väl inte nyår heller?
— Skall det vara arrak till?
— Ne-ej... det räcker inte... Han räknade över
pengarna och såg sorgset på arraksflaskan.
— Jag måtte väl känna Kuba! Jag lämnar på
krita.
— Nej, det är inte värt... Tar du på krita,
får du sota... svarade han avvisande.
Icke dess mindre ställde Jankiel en liten
arraks-flaska framför honom.
Kuba protesterade och beredde sig till och med
att gå, men den välsignade arraken doftade så
oemotståndligt. Han lät betänkligheterna fara
och drack.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
