- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
96

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

förströelses skull eller för att räta på benen och
ryggen. Pojkarna, som skulle i militärtjänst på
senhösten, voro de enda som riktigt släppte sig
lösa och söpo väldeligen för att hålla humöret
uppe — inte att undra på, eftersom de ju skulle
ut i stora, främmande världen.

Värst domderade fogdens bror och näst efter
honom Marcin Bialek, Tomek Sikora och Pawel
Boryna, Anteks kusin. Antek själv hade också
kommit i mörkningen, inen han dansade inte i dag,
utan satt i krogkammarn i sällskap med smeden
och några andra. En som kunde föra liv var också
mjölnar-Franek, liten, satt och knollerhårig; värre
pratmakare och skojare fanns inte, och så svår
på flickor var han, att han ständigt och jämt gick
svullen och sönderklöst i synen. Men som han i
dag hade supit sig stupfull med detsamma, så
bara stod han vid krogdisken i sällskap med
klockarns tjocka Magda, som var i sjätte
månaden nu.

Hans vördighet hade redan sagt ett ord om
saken från predikstolen och förmanat honom att
gifta sig, men Franek ville inte höra på det örat;
han skulle ju i militärtjänst på hösten, vad skulle
han då med käring till...

Magda drog honom just bort i vrån vid
spis-bänken och började orda till honom med tårkvävd
röst, men han svarade henne gång på gång:

— Ä, du är dum!... Det var inte jag som
hängde efter dig... För döpningen skall jag
betala, och nån rubel får du kanske på köpet, om
det behagar mig.

Han var alldeles otillräknelig och gav henne
en knuff, så att hon satte sig på spiskransen
bredvid Kuba, som redan låg och sov i askan
med benen utåt salen. Där satt hon och
småsnyf-tade, och Franek gick för att supa vidare och
bjuda upp flickorna till dans. Men bonddöttrarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free