- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
109

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

Kuba tystnade och nyktrade till. Men mjuknade
gjorde han inte, han stod så hårdnackat på sig,
att Boryna hur det var måste öka på en halvrubel
då, en gulden då, tills det befanns, att han för
nästa år lovat honom en påökning av tre rubel
samt två skjortor i stället för handpenning.

— Ja, du är en fin fågel du, utbrast gubben
och drack med honom på uppgörelsen, fast han
var förargad, att han måste vräka ut så mycket
pengar. Men det var ingen annan råd, för Kuba
var värd även mer än så; han arbetade för två,
rörde inte vad som var husbonds, och kreaturen
var han mer rädd om än om sig själv. Halt var
han visserligen och inte värst stark, men jordbruk
förstod han sig på — man kunde fullt lita på att
han gjorde allt som skulle göras och höll ett öga
på dagsverkarn på köpet.

De talades vid än en stund om ett som annat;
då de skildes åt, vände Kuba sig om i dörren
och sade i skygg ton:

— Det är bra med tre rubel och två skjortor,
men ... men ... sälj inte ungstoet... jag var med
när hon kom till... svepte min fårpäls om henne,
så hon inte skulle frysa ihjäl... och jag skulle
inte kunna lida, att någon jude slog henne eller
någon skojare från stån... Sälj henne inte...
det stoet är värt mer än guld... lydig som ett
barn är hon... många människor är bara skräp
bredvid henne... Sälj henne inte!

— Det har jag aldrig haft en tanke på.

— Det sa de på krogen ... och jag var rädd ...

— Ja, de nöten, de vet alltid så mycket.

Kuba skulle velat falla honom om knäna i
glädjen, men hur det var kom han sig inte för, utan
satte mössan på och linkade i väg. Marknad i
morgon, så det var tid att gå och lägga sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/1/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free