Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
— A, vi kommer nog fram i tid, ropade Jagna
småleende tillbaka.
De åkte förbi, men klockarns Jas vände sig
om ett par gånger och fräjdade till sist:
— Var det Jagusia Dominikowa?
— Ja, det var det ja, svarade Boryna och såg
också efter henne.
— Jag kände inte igen henne, det är gott två
år sen jag såg henne.
— Hon är bara en tösunge ännu, och på den
tiden vallade hon kritterna. Men hon har ränt
opp som en kalv i en klöveråker, och Boryna
lutade sig långt åt sidan för att se efter henne.
— Hon ser bra ut, inföll Jasio.
— Som flickor gör mest, svarade klockarfrun i
föraktfull ton.
— Visst är hon grann! Och så går det heller
ingen vecka utan att någon skickar med
brännvin till henne.
— Men hon håller sig för förnäm, och gumman
väntar sig visst, att allra minst nån inspektor
skall komma farande och fria och köra
bypoj-karna på porten... väste klockarfrun giftigt.
— Ja, henne kunde vilken storbonde som helst
ta ... hon är god nog.
— Det är bäst ni skickar bönemän, Maciej,
eftersom ni rosar henne så, började hon skratta,
och Boryna yttrade inte ett ord vidare.
En sån där stadslolla, som tittar bondhönsen
under stjärten efter ägg åt sig och folk i händerna
efter nådegåvor, hon skall just försöka sätta sig
på näsan på en gårdsbrukare, hon! Våga inte
komma Jagusia för när, du! tänkte han förbittrat
och tittade envist rätt framför sig, på de lysande
röda förklädena i Dominikowas vagn, som blev
allt längre efter, ty Jasio hade hästarna till att
springa så att smutsen yrde om dem.
Förgäves tog klockarfrun upp än ett, än ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
