- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
129

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

129

förtjust att träffa någon från hemtrakten började
Agata fråga ut henne om Lipce.

— Har ni slutat med potatisen?

— Ja, alldeles.

— Vet ni hur det står till hos Klembs?

— De som har kört dig ut att tigga — att du
gitter fråga efter dem!

— Å, inte har de kört ut mig inte, jag gick av
mig själv, måste väl det... de ger mig ju födan
och tak över huvet för inte, fast de inte har något
överflöd själva... Och jag undrar, för de är ju
släkt med mig...

— Och hur är det med dig?

— A, jag går från kyrka till kyrka, från by till
by, från marknad till marknad, och goa människor
förbarmar sig, och sova får jag på ett ställe, och
en bit mat får jag på ett annat och en slant på,
ett tredje. Människorna är snälla, de låter intq
en fattig dö av svält — nej då... Vet ni inte, om
de har hälsan alla hos Klembs? slöt hon skyggt.

— Jo, det har de, men hur är det med dig då?

— Hå... jag har det så dant i mitt bröst för
jämnan, och förkyler jag mig, så spottar jag klara
bloden. Jag har inte långt kvar, nej, det har jag
inte. Om jag bara kunde hanka mig fram till
våren, så jag fick komma tillbaks till byn och dö
hos släkten — det är det enda jag ber Herren
Jesus om, det endaste! Hon bredde ut de med
radband omvirade armarna, lyfte sitt förgråtna
ansikte och började be så brinnande, att tårarna
kvällde ur de rödkantade ögonen.

— Läs en bön för far, viskade Jagna och stack
en slant i hennes hand.

— Det skall bli för dem som i skärselden äro,
för de våra ber jag Gud ändå, utan återvändo,
både för levande och döda. Nåå, Jagus, har de
skickat med brännvin?

9. — Re y m o n t, Bönderna. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 18:58:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/1/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free