Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
— Jag gifter mig, om det behagar mig. Ämnar
du förbjuda mig?
— Förbjuda, nej, men...
— Behagar det mig, skickar jag med brännvin
om så i morgon dag.
— Skicka ni, inte har jag något emot det. Ger
ni mig åtminstone den där kalven ni har efter
Bläsa, så skall jag själv hjälpa er. Ni är ju en klok
karl och begriper nog själv bäst vad ni behöver.
Mer än en gång har jag sagt till hustru min, att
ni behöver ett kvinnfolk, så det inte skall gå bakut
med gården.
— Har du sagt det, Michal?
— Må jag gå hädan utan heliga bikten, om jag
inte sagt det. Hela byn tar ju råd av mig, och då
måtte jag val veta vad ni behöver.
— Du driver med mig, rackare, men kom i alla
fall i morgon, så skall du få kalven, för när du ber
vackert, får du. Men processar du med mig, då
får du dra veven ...
De beställde mera starkt. Nu var det smeden
som bestod, och han inbjöd också Jambrozy, som
villigt sällade sig till dem och började berätta
historier, så att de gång på gång brusto i
gapskratt.
Men lång fick inte förnöjelsen bli, båda hade
allehanda affärer att göra upp och brått att komma
till de sina. De skildes i sämja, men ingendera
trodde den andre mer än jämnt. De kände varann
som den ena grå katten den andra och sågo
tvärsigenom varann som genom fönsterglas.
Jambrozy blev ensam kvar och satt och väntade
på goda grannar och bekanta, i hopp om någon
liten slick, för i brist på ben tar hunden flugor,
och en tår på tand det var det bästa Jambrozy
visste, men själv mäktade han inte bestå sig,
fattig kyrkvaktare som han var.
Marknaden led mot sitt slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
