- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
133

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

133

Vid middagstiden lyste solen fram, men bara
jämnt så pass som om någon farit med en spegel
över världen; sen gömde den sig genast i moln
igen. Fram mot kvällen kulnade det till riktigt,
stora gråa moln sänkte sig så djupt, att de nästan
lågo på taken, och ett fint regn började drypa
som genom ett tätt durkslag. Det påskyndade
uppbrottet — alla voro angelägna att komma hem
före mörkret och innan regnet riktigt bröt löst.

Även handelsfolket skyndade sig att taga ner
sina stånd och packa in i vagnarna, ty regnet
piskade allt tätare och kallare.

Mörkret föll hastigt på, tungt och vått.

Den lilla staden blev tom på folk och
förstummades.

Endast tiggarna gnällde ännu utefter
husväggarna, och från krogarna började det höras skrål
och gräl.

Det var redan sent, då Boryna åkte ut ur
staden. De hade sålt allt de haft med sig, hade köpt
in allehanda och för resten grundligt firat
marknad. Antek manade på hästarna och körde så att
smutsen yrde, för dels var det rätt så kyligt och
dels hade han som de andra tagit sig duktigt till
bästa. Gubben, som annars var så snål och gnällde
för var groschen, hade i dag trakterat dem med
både mat och dryck och varit så mör i munnen,
så det var rent märkvärdigt.

Då de nådde fram till skogen, var det svarta
natten — beckmörkt så det kvittade, om man hade
ögon i huvudet eller inte. Regnet föll allt
stridare, och på vägen hördes skramlet av vagnshjul,
skrålande, druckna röster och fotsteg som slafsadc
i smutsen.

Under de susande popplarna, som tycktes huttra
av köld, gick Jambrozy, stupfull. Han raglade
från ena sidan till den andra, tornade ibland emot
ett träd, stöp ibland i smutsen, men reste sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/1/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free